Vad kan man egentligen förvänta sig av en elev som kom till Sverige som 7-åring och som nu går i åk 7 vad det gäller ordförrådet. Hon klarar grammatisk förståelse (Trog) ua och även grammatisk uttrycksförmåga (ITPA, gram helhet) men har låga resultat (Stanine 1) på alla test som påverkas av ordförrådsbrister (BNT, PPVT, ITPA - auditiv analogi, ordflöde). Familjen uppger att modersmålet är bra så att gå in och testa med tolk känns som att köra över familjen. Men kan man egentligen förvänta sig att hennes ordförråd på dessa test ska vara närmare de enspråkiga normerna efter 6 år i Sverige? De talar enbart modersmålet hemma.
Din elev har rätt typiska svårigheter som man kan se hos barn som börjar skolan i Sverige utan att kunna någon svenska. Enspråkiga barn som börjar skolan har med sig ett basordförråd på ca 10 000. Detta ordförråd ska djupna begreppsmässigt och samtidigt ökar ordförrådet med ca 3 000 ord per år i genomsnitt. Den lexikal utvecklingen är annorlunda än den grammatiska och fonologiska som avslutas någon gång under mellanstadiet, men slutar man aldrig att tillägna sig nya ord ens i vuxen ålder.
Barn som får sin skolgång på ett andraspråk förväntas utveckla ett nytt språk samtidigt som inlärningen skall ske på detta språk. Många barn i denna situation utvecklar ett lexikon i sitt andraspråk som saknar grundläggande ord och begrepp. De lär sig ord som är svåra och abstrakta, sådana ord som förklaras i skolan, eftersom barnen förutsätts ha ett grundläggande basordförråd när de börjar. Barnen uppvisar därför ofta luckor i sitt lexikon, som kan gälla både basordförrådet och det mer utvecklade ordförrådet i skolan.
I en undersökning av den lexikala utvecklingen hos turkisk-holländska barn i åldrarna 4, 6 och 8 år visades att storleken på ordförrådet ökade med stigande ålder liksom hos enspråkiga holländska barn. Men den skillnad i lexikal storlek som fanns redan vid 4 års ålder försvann inte med tiden utan ökade i stället med stigande ålder, vilket innebar att den största skillnaden fanns mellan de äldsta holländska och de äldsta turkisk-holländska barnen som just börjat skolan.
Ett begränsat ordförråd är med största sannolikhet inte den enda orsaken till bristande skolframgång hos flerspråkiga barn, utan otillräcklig lexikal kunskap kring relationer mellan ord spelar också en stor roll. I en holländsk studie undersökte lexikal kunskap i båda språken hos turkisk-holländska barn i årskurs 3 och 5. De bad barnen förklara betydelsen av välkända substantiv på både holländska och turkiska, och jämförde med resultaten hos enspråkiga holländska barn. Resultatet visade att barnens lexikala kunskap på turkiska inte var tillräckligt omfattande för att kompensera den bristande lexikala kunskapen på holländska, dvs de kunde inte utgå från det turkiska ordet och på så sätt lära sig det holländska ordet. En möjlig orsak kan vara att orden på turkiska inte omstrukturerades och utvecklades efterhand som barnen blev äldre till de mer abstrakta och teoretiska begrepp som behövs i skolan, eftersom undervisningsspråket var holländska. Barnens turkiska ordförråd blev därför i stor utsträckning begränsat till konkreta begrepp. På holländska saknades det basordförråd som är förutsättningen för en fördjupad lexikal kunskap.
Jag tycker det verkar som om din elev har denna typ av problem. Det man måste göra är att försöka ge henne associationer, dvs relationer, mellan ord, inte bara arbeta med kvantitet, utan också tala om att hur nånting ser ut, vad det används till, vad det liknar, var det finns etc.
Jag tycker dessutom att du visst kan gå in med tolk och kolla hennes ordförråd på modersmålet. Flickan har säkert inga problem med vardagsspråket hemma, men det har antagligen inte fått djupna och liknar förmodligen det ordförråd som de turkisk-holländska barnen ovan hade. Ett bar test som också inbegriper ökad komplexitet hos ord är Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT). Tolken måste dock instrueras noga om att inte förenkla i översättningen. Har du det inte testet själv kanske skolpsykologen har det.