Jag är specialpedagog och har mött ett barn som har stora uttalssvårigheter. Han är 5 år i september och är fortfarande svår att förstå både för vuxna och andra barn. Han har svårt att uttala de allra flesta konsonantförbindelser men även enskilda språkljud såväl initialt som medialt och finalt. Hemma talar de både svenska, turkiska och kurdiska. Hur ska jag bedöma hans svårigheter utifrån det faktum att han har annat modersmål. Enligt mamma vill han helst tala svenska hemma. Han är född och uppvuxen i Sverige. Han började förskolan i februari 03. Mamma anser inte att han har några språksvårigheter. SIT-testet var väldigt svårbedömt med många avvikande svar. Språksnabben gick inte att genomföra.
Den här gossen verkar ha en rätt rejäl språkstörning med tanke på att han blir 5 i september. Han har dessutom exponerats för svenska i snart tre år, med reservation för om hans närvaro varit inte varit kontinuerlig. Svenskan verkar vara det språk som flyter bäst för honom. Att mamman inte upplever att han har några svårigheter bottnar förmodligen i att han hemma helst talar svenska, som är svårare att bedöma för mamman. Min första undran är om han har lika stora fonologiska problem på sina två andra språk. Denna fråga blir dock ganska svår att besvara om du inte har tillgång till modersmålslärare som kan hjälpa dig att testa och lyssna. En annan möjlighet är att du använder dig av tolk för att testa barnet fonologiskt. Vanligen gör man så att tolk / förälder / modersmålslärare frågar på det aktuella språket vad bilden föreställer och testledaren skriver ner barnets svar fonetiskt. Därefter säger tolk etc hur ordet skall uttalas, testledaren skriver ner och jämför med barnets svar. På detta sätta kan man få grepp om barnets fonologiska utveckling även på de andra språket/språken, och man kan se vilka fonologiska förenklingsprocesser som barnet använder på dessa språk. Därefter kan man diskutera med den som hjälpt till med testet om de förenklingsprocesser barnet använt är normala för åldern.
Har du någon uppfattning om hans ordförråd? Stora fonologiska problem brukar ha ett samband med långsam lexikal utveckling, eftersom barnet har svårt att hålla kvar en ljudbild, och detta sätter i sin tur ner språkförståelsen. Med hjälp av någon som talar kurdiska och/eller turkiska kan du använda SIT och i alla fall få en uppfattning om hans språkförståelse.
En annan sak jag undrar över är om han har syskon och om deras språkutveckling är normal. Detta kan ju mamman svara på och om eventuella syskons utveckling bedöms vara normal, är nästa fråga om den här pojken skiljer sig i sin språkutveckling från syskonen. Om det går, kan du be mamman (om hon kan) att fundera över vad som är fel i pojkens kurdiska och turkiska. Antagligen talar han så mycket svenska hemma att det är svårt att svara på. En annan fråga gäller ärftlighet ? finns det fler i släkten som varit sena i sin språkliga utveckling.
Som du ser handlar mycket om mitt svar av vikten av att kartlägga barnets språkliga problem på samtliga språk. Det behövs både för att kunna bedöma språkstörningen och utforma interventionen. Om möjligt behövs att man arbetar med samtliga språk och i så fall genom handledning.
Med tanke på att han verkar ha svårt att genomföra ett test trots att han är snart 5 år, kanske du också ska fundera på en allmän utvecklingsbedömning av förskolepsykolog, om det inte är så att han fungerar väl i gruppen. De svårigheter du beskriver verkar inte vara av den storleksordningen i sig att de skulle ge upphov till så här stora problem.
Du kan läsa mer om bedömning av flerspråkiga barn om du går in på Språkens Hus hemsida och klickar på Artiklar uppe på listen. Observera att det finns två sidor med artiklar så klicka på Gå till nästa, så hittar du artiklar där.