Jag är en svensk mamma som har två barn med en amerikansk man. Äldsta tjejen är 2 1/2 och sonen 13 mån. Vi flyttade i somras från Sverige hit till USA. Oroar mig nu för min 2 1/2-åriga tjej som verkar vara försenad i sin språkutveckling. Efter att ha läst andra frågor och svar på denna hemsidan ser jag flera positiva tecken på att hon försöker kommunicera dvs pekar, visar oss saker, benämner med ett eget påhittat uttryck osv. Hon pratat mycket på sitt "egna" språk - långa haranger och berättelser med livligt kroppsspråk etc, men det är inget vi förstår. Hon kan ord på både svenska och engelska och förstår båda ungefär likvärdigt. Men ibland tycker jag hon verkar ha svårt att lyssna och hon härmar inte efter särskilt ofta - bara om hon är 100% koncentrerad men inte alltid då heller. Jag tycker inte heller att hon förstår många vardagliga saker som tex namn på föremål och kroppsdelar, men detta är samtidigt svårt att testa eftersom hon inte härmar eller pekar ut saker om hon inte är superkoncentrerad. Ska jag försöka få henne utredd eller reder en del barn ut det här på egen hand och med stöd av föräldrarna? Jag försöker ge henne mycket språklig stimulans, men samtidigt skulle det underlätta med professionell hjälp. Hur mycket längre kan det ta för ett flerspråkigt barn att utvecklas än ett enspråkigt barn om de följer den sk normalutvecklingen? Måste tillägga också att hela familjen givetvis genomgått en stor omställning i och med flytten och dottern blev ju tidigt storasyster med allt vad detta innebär. Kan sådana omständigheter hämma språkutvecklingen?
Som du själv påpekar är din lilla flicka intresserade av kommunikation, vilket är mycket positivt. Förmodligen har hon mer språk än ni tror, hennes obegripliga haranger innehåller ju något hon vill berätta för er. Det som skiljer en enspråkig och en flerspråkiga språkutveckling, är att den ibland tar lite längre tid, eftersom det är t ex fler ord att lära in. Det faktum att din flicka är än så länge är obegriplig för sin familj och ibland verkar ha svårt att förstå, har inte så mycket med flerspråkighet att göra som att hon är sen i sin språkliga utveckling. Att ingen i familjen förstår vad barnet säger när det börjar närma sig 3-årsåldern är ett skäl till att låta barnet träffa en logoped.
Det är mycket möjligt att din flicka kommer att reda ut detta själv, men varför inte få professionellt stöd när du ändå är orolig? Du kommer troligen också att kunna få professionell handledning om språklig stimulans, och generell stimulans kan ju tillämpas på båda språken.
Det faktum att hon bytt land och att hon blivit storasyster tidigt kan givetvis påverka en redan sen språklig utveckling, men kan aldrig orsaka den. Lika lite kan flerspråkighet i sig orsaka en mycket sen språkutveckling, men den kan komplicera omhändertagandet. Alla flerspråkiga barn är ju inte sena i sin språkliga utveckling.
Om din flicka har en språkstörning innebär det bland annat att den språkliga bearbetningen av inkommande tal går långsammar än förväntat. Att ta bort ett språk innebär inte att det går mycket fortare att utveckla språk som blir kvar. I så fall skulle inga enspråkiga barn ha någon språkstörning. Det som händer är att det går långsamt på ett språk i stället för på två språk. Det är viktigt att komma ihåg att det är fullt möjligt att utveckla två språk även om det går långsammare än förväntat.
Mitt råd är alltså att du fortsätter att stimulera barnet språkliga lika mycket som du gör och att du tar kontakt med logoped för att få bättre hjälp och stöd.