Jag har en elev med föräldrar från Kosovo med modersmål albanska. Eleven är född i Sverige och har gått i svensk förskola och går nu i åk 2. Enligt föräldrarna har man alltid pratat svenska med pojken eftersom man vill att han ska bli svensk. Pojken har en grav språkstörning. Nu vill pappa börja prata albanska med pojken. Är detta tillrådligt?
Om man tidigare aldrig talat albanska med honom, blir detta som ett nytt språk för honom. Om pappan gör det för att hjälpa pojken är det viktigt att förklara för honom att detta inte kommer att medföra några underverk, så att pappan inte ställer några överkrav. Dessutom är det tveksamt om pojken kommer att acceptera att språkligt förvandlas till ett litet barn, när han dessutom vet att föräldrarna förstår honom när han talar svenska.