Jag är oroad för språkutvecklingen hos min son som nu är 26 mån gammal. Han använder i princip bara "mamma" och "pappa", och om han vill säga något mer spontant eller komplicerat blir det oftast "mammapapa mapamapamammapapapa" eller nåt i den stilen. Ytterligare ett fåtal enkla korta ord förekommer ibland, men de är väldigt få, och jag ser inte några försök att köra 2 eller fler ord tillsammans. Han kommunicerar mest genom pekandet och läten som aaa, äää, mmm, osv, och verkar inte heller ha något större intresse av att pröva härma eller upprepa nya ord, som man ser hos de flesta andra i hans ålder. Inte heller tex. djurläten har han gjort särskilt mycket från början, han gör vissa men kan (eller vill?) fortfarande inte ens göra hund eller katt.
Vi är tvåspråkiga hemma -- jag pratar estniska och mamman spanska. Pojken går också på ett antal aktiviteter i Malmö och träffar ibland svenska vänner, men annars har vi för tillfället inte särskilt mycket kontakt med det svenska språket. Han ska dock börja på dagis om en månad, så en trespråkig miljö är runt hörnet.
Samtidigt verkar språkförståelsen och resten av utvecklingen vara normal, logiken och associationerna är på plats, och han kan följa ganska detaljerade instruktioner. Han leker och är glad som en gosse i hans ålder ska vara, och är ganska social med andra barn.
Enligt ett antal olika beskrivningar om vad som betraktas som "normalt" har han legat ganska klart efter den vanliga språkutvecklingskurvan redan sedan 12 månaders ålder. Vi tog upp detta vid 18 mån kontrollen på BVC, men då tyckte läkaren att det ännu inte går att identifiera något konkret problem och att man ska avvakta och kolla igen vid 30 mån. Eftersom det inte har blivit bättre, skrev vår BVC sköterska vid 25 mån en remis till UMAS (dvs till er?), men det ska uppenbarligen ta 7 mån tills man faktiskt får tid hos logopeden. På många ställen på nätet kan man läsa att det oftast visst kan göras en del åt saken väl innan den klassiska 3-års gränsen, och ju tidigare man börjar, desto bättre blir resultaten. Jag undrar alltså följande: Vad kan vi göra medan vi väntar på den mer detaljerade utvärderingen? Finns det generella rekommenadtionersom gäller de flesta barn och kan tillämpas utan individuell utvärdering?
Tex:
Är det OK att börja på dagis och lägga till ytterligare ett aktivt språk? (Baserat på andra trådar antar jag att svaret är ja, men ville kolla ändå...)
Kan vi styra vårt eget språkbruk så att det blir lättare för barnet? Förenklade eller fulla meningar, anstränga oss för att bara exponera pojken för ett spårk i taget, osv?
Är det mervärde i att logopeden kan de aktuella språken, dvs. borde vi leta efter specialister i våra hemland?
Tacksam för feedback och möjliga förslag på hur vi skulle kunna underlätta för vår gosse.
Din pojke bor ju i Sverige och kommer att börja på förskola för eller senare, och förskolan är en socialt stimulerande miljö där han träffar andra barn. Från vad du beskriver verkar han vara en glad och social pojke som skulle trivas på förskolan.
Det finns ingen anledning att ta bort ett eller språk eller bara ha ett i tagit, eftersom flerspråkigheten inte orsakar en utveckling som hos din pojke, det är snarare en trolig språkstörning som orsakar den långsamma utvecklingen. Tar du bort ett språk blir inte resultatet att språkutvecklingen går fortare, utan att han utvecklas långsamt på ett språk i stället för att utvecklas långsamt på två språk. Vi skall inte glömma att många enspråkiga barn också har en långsam språklig utveckling.
Vad din pojke behöver är en mer systematisk input än vad som vanligen behövs. Bäst är att börja med att bygga upp ordförrådet, och då väljer man ord utifrån vissa principer dvs ord som är motiverande för barnet men också ord som omgivningen har behov av. En annan aspekt är att de nya orden behöver relateras till det barnet redan kan. Om din pojke är intresserad av t ex djur, så kan ni bestämma er för att börja med t ex orden 'hund' och 'katt'. Det din pojke behöver är att ni upprepar dessa ord många gånger och i olika sammanhang, så att ordet 'katt' t ex inte knyts helt och hållet till grannens katt. Använd bilder, leksaker, hundar och katter på stan och prata om att de kan vara stora eller små, att man kan klappa dem, vad dom äter etc etc. Det är inte meningen att din pojke skall lära sig alla orden kring hund och katt, utan håll fokus på dessa begrepp och var uthållig. Byt inte till nya ord för snabbt.
Det finns ett värde i att han bedöms av estnisk resp spansk logoped, men kom ihåg att den bedömning som då görs också är baserade på resultat från enspråkiga barn, och inte kan tillämpas rakt av på ett flerspråkigt barn. Synen på flerspråkighet kan också vara olika, t ex att mans er flerspråkighet som något farligt för ett barn med en sen språklig utveckling. Med den erfarenhet och forskning som finns i Sverige och även internationellt, vet vi att det inte är farligt. Värdet ligger i att man kartlägger vilka problem han har på resp språk, så att man arbeta även med dessa språk.