Språkens Hus
Salameh, Eva-Kristina. Språkens Hus, Lisetten, tidning för Riksförbundet lärare i svenska
som andraspråk, 1, 22-28. 2004
Språkens Hus ? ett center för språkstörning i kombination med flerspråkighet
Det svenska samhället har förändrats mycket under de senaste årtiondena. Många barn i Sverige har idag ett annat modersmål än svenska. I Malmö, som är Sveriges mest etniskt blandade stad, har idag 56 % av barnen 0-15 år ett annat modersmål än svenska. Detta avspeglar sig givetvis i remitteringen till logopedmottagningen vid universitetssjukhuset MAS, som sedan 1978 specialiserat sig på flerspråkiga barn med språkstörning, och också är den logopedmottagning i Sverige som har störst och bredast erfarenhet av denna grupp.
En språkstörning innebär att barnets språkutveckling ligger signifikant efter utveckling inom andra områden som icke-verbal intelligens, motoriska och emotionell utveckling. Ju gravare en språkstörning är, desto oftare finns också tilläggshandikapp som bristande kognitiv utveckling, koncentrationsproblem och klumpig motorik. Barn med neuropsykiatriska störningar som AD/HD och barn med förståndshandikapp uppvisar ofta gravare typer av språkstörning. En språkstörning hos ett flerspråkigt barn drabbar alltid samtliga språk, eftersom det är samma processbegränsningar, oberoende av språk, som orsakar en språkstörning. Flerspråkiga barn med språkstörning löper ofta risken att deras problem inte blir uppmärksammade utan ses som relaterade till flerspråkigheten i sig.
För att kunna diagnostisera en språkstörning hos ett flerspråkigt barn bör man bedöma barnets båda språk, så att en långsam utveckling på svenska som kan bero på för lite exponering för svenska inte bedöms vara en språkstörning. Dessa barn blir bättre hjälpta med pedagogiska metoder. Under hösten 2003 påbörjades därför uppbygganden av ett center för språkstörning i kombination med flerspråkighet vid logopedmottagningen vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö. De flerspråkiga barnen på mottagningen representerar cirka 50 olika språk och kulturer. Detta ställer stora krav på verksamheten, som måste kunna möta de specifika behov som finns i denna grupp.
I min doktorsavhandling, Language impairment in Swedish bilingual children ? epidemiological and linguistic studies* kartlades epidemiologiskt flerspråkiga och enspråkiga barn med språkstörning som besökt logopedmottagningen i Malmö. Resultaten visade bland annat att risken för att flerspråkiga barn skulle utebli från förstagångsbesöket var mer än dubbelt så stor jämfört med enspråkiga barn. Risken för att interventionen (dvs. alla insatser som rör barnet, t.ex. direkt behandling eller handledning av föräldrar och förskolepersonal) skulle avslutas pga. att barnet uteblir var nästan fyrdubblad. För flerspråkiga barn med grav språkstörning var denna risk mer än sexdubblad. Genom att interventionen avbryts i förtid minskar möjligheterna att förebygga problem och/eller underlätta skolstarten för dessa barn. Denna undersökning gäller som nämnts enbart Malmö, men med största sannolikhet återfinns detta mönster i resten av Sverige. Föräldrarna är inte omedvetna om barnens problem. I samma avhandling påvisades en stark överensstämmelse mellan hur grav barnets språkstörning var och graden av oro hos föräldern. Däremot upplever uppenbarligen föräldrarna inte att barnet får den hjälp som de anser vara den mest adekvata.
Olika kulturer har olika syn på vad som är en språklig störning och hur den skall åtgärdas. Det är avgörande för en framgångsrik intervention att den tar kulturella hänsyn, så att föräldrarna kan acceptera den och också känna sig delaktiga. I den svenska kulturen uppmuntras till exempel barn att tala mycket, och de vuxna anpassar sitt språk till barnets förmåga. I en annan kultur förväntas kanske inte barn att tala mycket eller initiera samtal med vuxna. Olika familjer har givetvis kommit olika långt i sin anpassning till den nya kulturen.
Om barnen med grav språkstörning får hjälp innan de börjar skolan, får de också möjlighet att utvecklas optimalt på båda sina språk utifrån sin förmåga. Får dessa barn inte hjälp med sina språkliga problem, resulterar det ofta i en bristande abstrakt språkförståelse på båda språken, som medför stora problem i skolarbetet i högstadiet och i gymnasiet. Denna oförmåga att förstå abstrakta betydelser är svår att förstå för omgivningen och ofta för personen själv. Följderna kan bli att den unge misslyckas helt i skolan och försöker hävda sig genom att bli utåtagerande eller på andra sätt kompensera för sitt misslyckande.
I avhandlingen prövades också en metod för språklig bedömning av svensk-arabiska barn på båda språken, den numerärt överlägset största gruppen på logopedmottagningen. För enspråkiga barn finns det förhållandevis mycket insamlade svenska data, som möjliggör en jämförelse med förväntad eller normal utveckling. Normalitet är dock ett svårhanterligt begrepp redan för enspråkiga barn, och blir än mer komplicerat när det gäller flerspråkiga barn. Enspråkiga data kan inte användas för denna grupp vare sig när det gäller svenska eller eventuella data på barnets modersmål, eftersom det flerspråkiga barnets språkliga utveckling och språkliga miljö är annorlunda än det enspråkiga barnets. Test för enspråkiga barn ger därför inte en rättvis bild av tvåspråkiga barns språkutveckling. Flerspråkiga barn med misstänkt språkstörning måste jämföras med flerspråkiga barn med liknande exponering för svenska tidsmässigt och som bor i samma typ av bostadsområden.
För detta projekt konstruerade vi därför experimentella test på både svenska och arabiska. De grammatiska testen var baserade på processbarhetsteorin, en lingvistisk teori som möjliggör en jämförelse mellan resultaten på de olika språken. Med hjälp av denna teori kan den grammatiska nivån i två så olika språk som svenska och arabiska jämföras. Teorins fem nivåer mäter hur stor del av grammatiken i en sats som barnet kan bearbeta åt gången. De fonologiska (uttal) testen byggde på principer som också möjliggjorde jämförelser av mellan svenska och arabiska, i de här fallet av förenklingsprocesser som förekommer i alla språk.
Barnen testades tre gånger under ett år med sex månaders mellanrum. Deltagarna i den språkliga bedömningen utgjordes av 10 svensk-arabiska barn med grav språkstörning i åldrarna i åldrarna 4-6 år, och 10 svensk-arabiska barn utan språkstörning som var matchade med avseende på ålder, kön, vistelsetid i svensk förskola, arabisk dialekt, föräldrars utbildningsnivå och bostadsområde i Malmö.
Resultaten visade att alla svensk-arabiska barn i projektet följde samma grammatiska utvecklingsgång på båda språken, även longitudinellt. Barnen utan språkstörning hade en hög grammatisk nivå i minst ett av sina språk, och klarade en hög nivå på svenska (till exempel ordföljdsmönster i huvudsats och bisats) efter cirka två års exponering. De äldre barnen, 6-åringarna, klarade det ännu tidigare. I detta test undersökte vi när grammatiska strukturer börjar uppträda, vilket innebär att barnen fortfarande kunde göra många fel, innan de grammatiska strukturerna helt etablerats. I denna grupp hade barnen också få förenklingsprocesser för uttalet på arabiska. På svenska hade förenklingsprocesserna i stort sett försvunnit efter cirka två år i svensk förskola, framförallt tidiga processer i uttalsutvecklingen som förändrar ordets struktur, till exempel bortfall av inledande obetonade stavelse. Denna tidsgräns kan bli kliniskt värdefull vid bedömning av flerspråkiga barn med misstänkt språkstörning.
Barnen med grav språkstörning hade i jämförelse med kontrollbarnen en låg grammatisk nivå i båda sina språk. De klarade dock att utveckla båda sina språk, men behövde betydligt längre tid att nå högre grammatiska nivåer både på svenska och arabiska. De använda också betydligt fler förenklingsprocesser för uttalet på båda sina språk. Dessa förenklingsprocesser kvarstod till stor del efter två års exponering, även tidiga processer som förändrar ordets struktur. Barnen med grav språkstörning var också känsligare för bristfällig språklig exponering, inte bara vad gäller svenska utan även arabiska, jämfört med kontrollbarnen. Två av barnen gick framåt på svenska, men till priset av en tillbakagång på arabiska.
Den fonologiska studien visade att de svensk-arabiska barnen, både med och utan grav språkstörning, utvecklade svensk och arabisk fonologi på samma sätt som enspråkiga barn i respektive språk, med vissa undantag. En jämförelse mellan de grammatiska och fonologiska testen visade, att barn med låga grammatiska nivåer samtidigt uppvisade många tidiga fonologiska utvecklingsprocesser.
Utifrån resultaten i ovanstående avhandling har därför logopedmottagningen vid universitetssjukhuset MAS utarbetat en modell för ett optimalt omhändertagande av flerspråkiga barn med grav språkstörning. Centrat döptes till Språkens Hus, och målsättningen är att:
- minska antal uteblivanden från förstabesöket samt
- minska antal barn som avbryter interventionen för att kunna förbereda för en bättre skolstart
- initiera ett samarbete med BVC i etniskt blandade stadsdelar för att få kontakt med föräldrarna redan vid remitteringen så att de känner sig delaktiga
- förbättra diagnostiken för denna grupp genom att tillhandahålla bättre testinstrument, anpassade till flerspråkiga barn
- erbjuda en modell för en intervention som tar kulturella hänsyn och material som är anpassat till flerspråkiga barn
- erbjuda fortbildning både lokalt och nationellt kring språkstörning och flerspråkighet, främst för förskola/skola och landstingsanställd personal som arbetar med barn
- initiera ett utökat samarbete med i första hand förskolor inom stadsdelsförvaltningar med många flerspråkiga barn, och på sikt även med skolor
- erbjuda bedömningar av förskolebarn och skolbarn även i andra delar av Sverige
Föräldrarna är en nyckelgrupp om vi ska kunna förbättra omhändertagandet och inom centrat
kommer vi också att arbeta tillsammans med ideella organisationer, bland annat Talknuten, som organiserar föräldrar till barn med språkstörning. Den drivs av Afasiförbundet och Riksföreningen för döva, hörselskadade och språkstörda barn. Formen för dessa nätverk är beroende av föräldrarnas önskemål. Följande verksamheter planeras om sökta medel beviljas:
Språkens Hus kommer att kontakta BVC-mottagningar och etniska föreningar i Malmö för att försöka bilda nätverk för flerspråkiga föräldrar från ett brukarperspektiv. Syftet är att få dem att känna sig delaktiga i omhändertagandet av barnet. Internationell forskning har visat att föräldrar känner sig delaktiga oftare både är positivt inställda till interventionen kring barnet och också medverkar i den.
Språkens Hus planerar att skapa en hemsida som länkas till logopedmottagningens hemsida. Där kommer det att finnas möjligheter för föräldrar och andra intresserade att träffas via nätet och att ställa frågor kring flerspråkighet och språkstörning och även mer specifika frågor om det egna barnets språkliga utveckling. I övrigt kommer hemsidan att uppdateras kontinuerligt med ny och relevant information kring olika aspekter av flerspråkighet. Hemsidan kommer att översättas till olika språk.
Språkens Hus planerar också att göra en film i samarbete om flerspråkig språkutveckling och vikten av tidig hjälp när man misstänker en språkstörning. Filmen skall spelas in på svenska, men kommer att få en speakerröst som översätter till resp arabiska, albanska, somali och bosniska. Till filmen skall höra ett studiematerial med tre nivåer. Den första nivån är tänkt för föräldrar, den andra för förskole- och skolpersonal och BVC-personal och den tredje nivån för logopeder och specialpedagoger.
Språkens Hus planerar också att i samarbete med Malmö stadsbibliotek att starta ett 'bokotek', där barnböcker på olika språk kommer att finnas. Dessa barnböcker kommer att vara katalogiserade efter svårighetsgrad och också efter vilka språkliga strukturer som kan tränas på modersmålet, till exempel ordförråd eller grammatiska strukturer som frågor. Om och när verksamheten får medel att starta, kommer föräldrarna att få "recept" på en bok från logopedmottagningen.
Verksamheten har delvis startat under hösten 2003 med föreläsningar och språkliga bedömningar av barn, främst barn som remitterats från skolan, men är tänkt att komma igång på allvar under våren 2004. Den svenska delen av det ovan nämnda processbarhetstestet har börjat provas ut i större skala på logopedmottagningen i Malmö via Språkens Hus. Resultaten hittills har visat, att de flerspråkiga barnen med en språkstörning, som också innebär grammatiska problem, inte klarar att språkligt bearbeta höga grammatiska nivåer i svenska trots mer än två års exponering för svenska. Detta innebär att testet med stor sannolikhet kommer att kunna skilja ut de flerspråkiga barn som har en grammatisk språkstörning. Den arabiska delen av testet kommer också att användas på fler barn.
När det gäller intervention för barn med uttalsproblem har logopedmottagningen under årens lopp samlat in minimala par på olika språk att använda vid Metafonmetoden. Den innebär att barnet med hjälp av metafon-par (dvs minimala par typ kung-tung, tand-sand på svenska) tränar sin förmåga att först uppfatta och sen producera skillnader mellan språkljud. Eftersom ett flerspråkigt barn följer den enspråkiga uttalsutvecklingen i respektive språk, finns det inga överföringseffekter från svenskan till barnets modersmål, utan man måste arbeta med varje språk för sig. Dessa metafon-par kommer också att formaliseras och prövas ut i större skala under 2004 via Språkens Hus.
Eva-Kristina Salameh
leg logoped, med dr
Logopedmottagningen
Universitetssjukhuset MAS
205 02 Malmö